Presidiets uttalande

Ordförandevalet står för dörren inom SFP och det är nu vi genom valet skall bestämma hur partiet skall fortsätta utvecklas och i vilken riktning. Vad är viktigt för partiet och är partiet till för medlemmarna eller medlemmarna för partiet?  I arbetet med att föra partiet framåt måste vi ha en ordförande som har förmågan att förena partiets kärntrupp med nya väljare och förmågan att förankra de liberala åsikterna. Vi behöver en lagspelare som kan samspela med alla, som är medveten om de olika spelstilarna som finns i laget, för det viktigaste är inte vem som gör målen utan slutresultatet. Vi behöver en ordförande som är tuff men lyhörd. En ordförande med diplomatiska talanger som ser såväl likheter som olikheter mellan våra olika regioner. En ordförande som kan ena våra regioner.

Dessa egenskaper besitter Anna-Maja Henriksson och vi väljer att stöda henne. Som den häradshövding hon är skulle hon platsa alldeles utmärkt som partihövding.

Svenska Kvinnoförbundet

Carola Sundqvist, ordförande

Emina Arnautovic, viceordförande

Anna Jungner-Nordgren, viceordförande

Tanja Ljungqvist, viceordförande

Vår,sol och sorg

Våren. Tiden då livet börjar på nytt. Som så många andra väntar jag med en pirrig känsla i kroppen på de första solstrålarna, björkarnas mössöron och även de stora, klumpiga jordbruksmaskiner som gör så att du måste sakta ner och se dig omkring. En sådan dag i maj, körde jag till Vasa och medan jag saktade ner tittade jag omkring mig och lät den känslan av frihet, värme och nytt liv skölja över mig. Döm min förvåning när ångest och sorg kom istället. Det tog en stund tills jag förstod att min kropp och mitt hjärta kommer ihåg en annan majmånad, för tjugo år sedan. Dagen då alla muslimska familjer i granstaden Prijedor i Bosnien, beordrades sätta ett vitt lakan att hänga från deras fönster så att man kunde identifiera alla muslimska hushåll. Viste ni att alla muslimer fick bära ett vitt band på sin överarm, så som man gjorde under nazitiden i Tyskland? Det följde tvångförflyttning, fängelse och mord. Idag, i samma staden Prijedor, är det förbjudet att använda ordet folkmord eller genocid. Det är inte heller tillåtet för de tusentals anhöriga som förlorade sina släktingar att besöka platser där det har hänt. Myndigheterna i Prijedor kanske tror att om vi inte talar om det, har det inte heller hänt. Tänk att vi människor aldrig lär oss att vi inte kan sudda bort vår sorg, utan det enda sättet att överleva är att möta den, luta sig mot varandra och överleva.

Tjugonde maj kunde vi i Hufvudstadsbladet läsa en kolumn av Susanna Ginman om det sorliga faktum att av 750 kvotflyktingar som Finland årligen tar emot, har knappt ett hundratal fått en plats där de kan bo och börja läka. Resten finns kvar ute i olika läger, runtomkring i världen. Kanske med vita lakar hängande från fönstrar i deras hemstäder. Kommunerna säger att de inte har råd att ta hand om kvotflyktingar och staten höjer inte anslaget. Och bollandet fortsätter. Och människor i nöd, långt borta härifrån faller i glömska hos många av oss. Men de väntar och väntar. Varje dag går de till den vita tavlan där det står landets namn och namnen på de flyktingar som får åka – genast. Så de är tvungna att vara kvar i flyktinglägrena, annars missar de sin chans.

Jag kan inte heller skaka av mig den känslan att det är inte bara är pengar som styr flyktingmottagandet. Hur många av kommunerna som har sagt nej idag på grund av lägenhetsbrist eller pengar, har fastställt ett årtal när de är villiga att försöka? Så att de medvetet jobbar för att uppnå de villkor som är nödvändiga (enligt dem) så några familjer finner ro och börjar leva? Som beslutsfattare, kan jag mycket väl förstå kommunernas sits i frågan om flyktingmottagande. Men som flykting förstår jag inte resonemanget där vi lovar ta emot folk, ger dem hopp och sedan låter dem gå fram till den vita tavlan, dag efter dag, månad efter månad och förgäves söka efter vårt lands namn. Vi kan inte ha kakan och äta den. Antingen måste vi ta vårt ansvar för de människor som vi har lovat tillträde i vår priviligierade värld. Eller ärligt säga nej. Att leva i limbo är det värsta för vem som helst av oss.

Maj-månaden är snart slut. I flera veckor har jag planterat blommor och grävt i min trädgård. Medan jag planterade de många plantor som jag har fått av en kär arbetskompis, kunde jag inte låta bli att dra paralleller till mitt liv. Vi människor är som blommor, vi slår rot även om vi rivs bort och förflyttas utan vår vilja. Allt beror på vad för slags jord vi hamnar i.

Roligt när väljare tar kontakt!

Fick ett mail idag av en väljare där hon frågar min hur ställer jag mig i frågan om kärnkraft. Har alltid varit mot kärnkraft och min åsikt har inte ändrats. Men energi behöver vi och det är också en stor fråga. Förnybarenergi är någonting vi borde sattsa mera på, förskning kring ämnet är mycket viktigt också. Sedan gott folk, hur mycket egentligen slössar vi med vår energi? Om vi idag går runt i våra lägenheter kan vi se ett många elapparater som är i standby läge, lampor som är på hela tiden och vi ska inte ens behöva nämna den maskin som jag just skriver på....
Inställningen är lika viktigt att satsa på som förskning....

Tillhör vi kjolfolket?

Lyssnade igår (14.3) på Malin Gustavsson och hennes föreläsning om Jämställdhet i skolan. Vid ett tillfälle kastade hon fram en tankeställare att världen ser på kvinnor  som "kjolfolket" :) Heteronormer som vårt samhälle har följer de flesta av oss utan att riktigt reflektera. Skulle vi ha en känslosam jämställdhet skulle heteronormer inte spela någon roll. Vi skulle kunna vara precis som vi kände oss utan att må dåligt för det.
Vårt samhälle är dessutom byggt för en familj mamma, pappa, barn.
Till exempel att vara ensamstående förälder är inte lätt idag. Stöd till ensamstående föräldrar är minimal, kanske just på grund av våra heteronormer? Vi ska inte ens gå in i familjen där det finns två mammor eller två pappor...

Från det ena till det andra, jag träffade Sundom pensionärer idag, och en mycket trevlig herreman sa till mig att "Detta var det bästa jag har hört på 15 år!" Då sa jag snabbt: " Men nu vet du vem du ska rösta på, och så länge är det Sfp så är det ok!" - Men då säger han lite generad, " Du vet jag är Sdp-are:"  : D

Att förankra politik på fältet...

...är en utmaning. Egentligen borde vi, förtroendevalda, ha en naturlig kontakt med fälltet, så att vi kan förklara våra handlingar, men framförallt för att kunna höra på invånarnas åsikt. Tröskel verkar hög att kontakta en förtroendevald. Och då är risken större att våra invånare tror att det går inte att påverka, så varför ens försöka. Jag vet inte varför är det så. Är det mitt fel, kanske borde jag vara mer aktiv? Eller är det invånarna som ska ta den första kontakt? Jag tror att det spelar ingen roll. Det väsentliga är att vi behöver höra på varandra. Då och då borde vi förtroendevalda göra en infoturné i våran bygd och åtminståne ställa oss till förfogande, kanske tröskel skulle vara något mindre då!
Vår Finland bygger vi tillsammans!

Om äldreomsorg...

... på senare tid har man skrivit ganska mycket. Jag märker att också i valdebatter äldreomsorg kommer ofta som en fråga. Naturligtvis målet är att våra äldre ska bo hemma så länge det går och att vi ska skippa institutionell vård i så stor grad som möjligt. Men det borde vara våra äldres beslut. De som känner sig tryggare i någonslag boende borde få möjlighet att välja det. Idag är det inte heller så att folk lämnar sitt hem för att de tycker att det är roligt. Många faktorer spelar roll, inte minst anhöriga. Vård hemma är svårt att ordna utan anhörigas stöd. I en värld där vi uppfostrar våra barn att framförallt förverkliga sig själva blir det svårare att hitta en ballans. Summan på närståendevård ska vi inte ens tala om.
I olika arbetsgrupper sitter folk som bestämmer om platseringar av våra gamla och hur äldre omsorg ska se ut. Jag tycker att ingen borde göra några planer för min mor eller mormor om man inte har varit ute på fälltet och sett verkligheten.

Ett intressant inslag....

...av Sverige TV4 från en mässa i Holland där Sverige, Finland och andra Europeiska länder marknadsför sig för att få holländare att emigrera till dessa för att jobba eller starta eget. TV raporter lyfte upp de frågor som vi alla har frågat oss tidigare, varför söker vi inte dessa människor i våra länder? Hon påpekar att det finns många högutbildade invandrare men att samhället anser dem ha "fel" namn eller att deras brytning är en nackdel....
För att bevisa detta gick hon ut på gatan och pratade med en taxi chauför som visade sig är civilingenjör i maskinteknik ( eller ng liknande) och matte lärare. Den andra person visade sig vara en ung dam frånVitrysland, hon jobbade hemma som utvecklare för förnybart energi och bioenrergi. Tre år i Sverige och talar flytande svenska, just nu utan jobb.

Undrar hur mycket kompetens finns i våra länder och i vår Finland, som går till spillo?

Operation skolmat!

I lördagens Sydin kunde vi läsa att Närpes går in för natriumglutamatfri mat! En blandning av ämnen som natrium och glutaminsyra som kan finnas naturligt i en del livsmedel. Men mestadels den produceras kemiskt och det är den tillsats i livsmedel som har ett E framför en siffra mellan 620-625. Det ännu är inte bevisat vetenskapligt, men det påstås att natriumglutamat kan ge huvudvärk, täppt näsa och illamående.  Ämnet är omdebaterat och det är bra. Det bästa vi kan göra är att göra maten från grunden i den mån och möjlighet vi kan. Detta medför naturligtvis tryck på köksfunktioner också.

Närpes har nyligen beslutat att behålla skolkök och detta ser jag som ett steg i riktning att profilera vår kommun som sattsar på skolmat, tillsattsfrimat och närodlat! Operation skolmat är sköttebarn av Harriet Strandvik från Martha förbundet de kommer att ha en avslutningssemminarium i februari. Jag är glad att jag blev tillfrågad att hålla en framförande och presentera Närpes stad och våra förtroendevalda vid det här tillfälle. Kom ihåg, större är inte alltid bättre!

Sköna Qvinna

I lördags var jag gäst i Nykarleby på Sköna Qvinna dagen. På plats fanns över 100 kvinnor i olika åldrar. Föreläsning om den " Mogna kvinnan" hölls av Lars-Johan "Jukka" Sandvik, präst i Nykarleby. Det var mycket uppfriskande att höra hans positiva syn på bland annat kvinnopräster.
Undertecknad har föreläst om "Kvinnan mellan två kulturer".
Alla intäkter från evenemangen gick till Kvinnojouren som uppräthålls enbart av friviliga och volontärer. Vill igen påminna att Finland har ca 120 skyddshem idag. Rekomendation (EU och Cedaw konventionen) för ett land med 5 miljoner invånare är 500 skydshem.

Skolsvenska eller inte?

Vi vet att finskspråkiga finländare på viss håll är mot skolsvenska och flera tror att en frivillighet i frågan skulle kunna ändra på detta. Det vill säga att om vi gör skolsvenska till ett valbart ämne kommer inställningen till svenska språket och den svenskspråkiga finländare att ändras till det bättre. Tyvärr så enkelt kan vi inte lösa den här frågan.

Jag tror inte att svenska språket har någonting att göra med den inställningen som råder i dagens samhälle gentemot svenskspråkiga finländare. Individuallitet som präglar vårt samhälle präglar också vår syn på varandra. Stor betyder mäktig, stark och effektiv. Är du liten räknas du som obefintlig. Att svenskspråkiga räknas som "bättre folk" har mycket att göra med den negativa inställningen som finns. Varför är det så? Kan historen fortfarande spela så stor roll eller är det frågan om en inställningen som vi ärver utan att ens vara medvetna om det?

Sedan måste vi alla vara något självkritiska och fundera hur kan man själv bidra till ett bättre klimat i vårt land? Vad kan vi, som svenskspråkiga finländare, göra för att öka förståelse till svenska eller till den finska kulturen? Märk väl inte språket, utan kultur. Att behålla skolsvenska är en del av lösningen, vi kan inte slopa den del av Finland. Nu föreslår jag att vi koncetrerar oss till det vi har gemensamt: kärleken till samma fosterland, Finland. Vi önskar den här damen precis samma sak, oavsätt vilken folkgrupp vi tillhör, lycka och välgång!

Självständighetsdag!

Imorgon firar Finland sin självständighetsdag! 6.12 är en mycket festlig och ärofylld dag för många finländare. Självständighet är den ultimata bekräftelse på ett lands existens och därför ska den firas med pompa och ståt! Men den här dagen borde vara en dag då vi också kommer ihåg hur allt började. Inte var det lätt att bygga den Finland vi har idag. Varje dag träffar jag de som har gjort det. Mina klienter som fortfarande kommer ihåg efterkrigstiden och den kärva verkligheten. Fortfarande kan de Fänrik Ståls Sägner utantill! Tiderna ändras, och prioriteringarna lika så. Men Finland borde vara en av de högsta prioriteringar för alla hennes invånare. Och Finland är alla vi tillsammans!
Imorgon är en dag då vi kan alla fråga oss, vad kan vi göra för den kära damen som heter Finland? För hon har minsann gjort mycket för oss!

" Hedersvåld" grym handling av en grym människa eller handling i religonens namn?

26 november var jag gäst i Oravais och träffade några av de asylsökare från andra länder. Kvinnor med olika religioner och kulturer. Naturligtvis vecker sådana träffar många tankar och diskussioner!

Många av oss har läst olika bocker och hört på andra sätt om kvinnoöde från de länder där deras liv är inte jämställds männens. Det här är ett ämne som vecker många, många känslor. Att många ser det som en handling som föds ur religion är någonting som gör mig mycket orolig. Jag anser nämligen att dessa handlingar föds ur en sjuk hjärna och sjuk hjärta, inte religionen. Men faktum är att dessa handlingar försöker man rättfärdiga med religionens makt i vissa länder. Jag kan inte för mitt liv förstå hur kan någon tro att det går att rätfärdiga dessa brott med någontin överhuvudtaget! Islam är en religion som anses boven i den här drama och det är viktigt att tala om dessa saker. Det är mycket viktigt också att förstå att både bibeln och kur'anen kan man tolka på många sätt. Det är vi människor som tolkar världen omkring oss. Ingen religion förespråkar våld, människor gör det!

Men faktum kvarstår att många kvinnor far illa och hur komma åt det? Kanske ett sätt skulle vara att ge asylsökande ett yrke medan de väntar tre-fyra år på sin asyl besked? Då skulle man ge dem möjlighet att se en annan värld än den de är vana med. Så även om de ska skickas tillbaka, så möjligheten är stor att vi har gett henne/honom verktyg att hjälpa andra i sitt land. Istället låter vi dem bara vara här i limbo ( iväntan på asylbesked) utan någon vettig tillvaro. Alla som jag träffade önskde ett jobb...

Sedan vi ska inte och vi får inte tollerera våld överhuvudtaget i vilken förhållande eller situation som helst. Klara besked och en konsekvent behandling är mycket viktigt. Att avstå för ens en millimeter från männskliga rättigheter är mycket förödande. Vi måste våga engagera oss i den här frågan och diskutera den öppet men värdigt! På hemmaplan och på alla andra plan också!
Skriv gärna en kommentar, men var värdig :)
Till slut vill jag bara påpeka att jag föddes i en mycket kärleksfull muslimsk familj.

Verkligheten för många!

25. november är dagen då kvinnovåld uppmärksammas. Den instiftades 1999 av FN och den har funnits i våra kalendrar i 11 år. Men kvinnovåld har funnits mycket längre och den finns fortfarande, närmare än man tror. Även i Finland. En gång fick jag höra att Finland är bra på statistik och kanske är det just därför som vi vet att i vart femte mord i Finland är offret en kvinna, som har blivit mördad av sin partner. Många av er som läser dessa rader kan tänka att det finns andra länder som är ännu värre, och visst är det så! Men i landet där vi bor ska vi ha noll tolerans för våld oavsett vem som är offret! Och idag uppmärksammar vi just våldet mot kvinnor.
Finland ska också vara vägledare för den mångkulturella världen som både kommer till oss och som vi möter ute. Vi kan inte och vi ska inte tolerera en värld där våld är ett sätt att straffa, fostra eller kommunicera! Men ändå har vi mycket kvar att göra! Varje år upplever 110 000 finländska kvinnor våld i sin parrelation. För att minska våld i när- och parrelationer i Finland behövs starkare tag av myndigheterna men också ett engagemang av oss alla. Det är vi, människorna som bor här, som har makten att påverka om vi bara låter vår röst höras. Idag är en sådan dag som påminner oss om att vi har en röst!

Närpes Uf

När jag kom hem efter jobbet så läste jag senaste nyheter och upptäckte en som gjorde mig illa till mods. Närpes Uf blev totalt vandaliserad. Någon har brutit sig in och sönder skurit bioduken, stolar, slagit in väggar.

Känner mig ledsen och illa till mods att vi har människor i vår omgivning som kan göra så illa, mest till oss själva. Som jag sagt tidigare godkände fullmäktige en välfärds plan för unga och barn...inte en dag för tidigt! Nu gäller dett att förverkliga de rekomendationer som finns där!

Barnens och ungas väl och ve!

På fullmäktige möte idag i Närpes, har vi bland annat godkänt en plan för barns och ungas välmående. Rätt stäg i rätt riktning. Olika undersökningar visar att barn och unga mår allt sämre. I Närpes så har vi inrättat en skolpsykolog tjänst från och med i år och det är åtminståne ett steg i rätt riktning. Därefter har planen också konkreta åtgärder som hjälper till att förverkliga målen som finns.

Men varför mår våra barn dåligt? Kanske speglar det hur vi vuxna mår men klarar inte av att vara lika ärliga som unga? All effetktivisering i samhället gör att vi tänker inte på små människor, hur de mår och hinner de med? Trivs Kalle på jobbet? För fast han är chauför jobbar han som budbärare och städare osv...Vi har slutat fråga oss vad är Kalleas dröm? Att vara vänlig busschauför som är alltid i tid, kanske? Men idag så är han ofta försenad och stressad. Dessutom koncetrerad för att hinna och följa med.

För att vi ska kunna vara produktiva och LYCKLIGA måste vi bli sedda, hörda och bekräftade! Kanske om vi börjar där, kommer också att våra barn att må bättre!

Barns och ungas välmående...

...är investeringen i framtiden! Det går inte att spara här, för det kommer tillbaka som en bumerang! I Närpes har vi investerat i skolpsykologen, vi har beslutat att behålla skolkök och vi är framstående när det gäller integreringen av elever i våra skolor! Men för att det ska upprätthållas måste vi ha en plan! Som Lilla Jonssonliga! I planen ska det stå erfarenheter ( vad har vi lärt oss), mål  och hur komma fram till målet. Detta är allas utmaning. Inte bara förtroendevaldas eller tjänstemännens.

Att sattsa rätt...

..i dessa tider är inte lätt. Det är budget tider överallt i hela landet. Man ska investera för att kunna skörda. Men hur ska man ballansera för att kunna upprätthålla den standrad inom olika sektorer som vi har idag?
Jag funderar mycket om vad är den här standard? Billigt, bra och effektivt? I så fall ska man säga var det finns och vilka kriterier (och vem) bestämmer hur bra det är? Statistik? Eller personliga erfarenheter...Jag tror att det måste vara komination av båda.

Ha en skön Svenska dagen!

Identitet är en fråga som är ganska känslig, men ändå så självklar. Det första jag lärde mig när jag kom till Finland var just faktum att vi är ett två språkig land. Det är en del av den finländska identiteten. Jag har noga följt med språkdebatten hela hösten. Stundvis kände jag kalla kårar längst ryggraden. Inte bara på grund av att man ifrågasätter svenska språkets ställning i Finland, utan hur man gör det. Språket är en mycket stor del av vem vi är, ifrågasätter du språket betydelse, ifrågasätter du ens identitet också. Den rikedom som Finland har med svenska och finska som två nationella språk är ovärderlig och en rikedom vi måste värdesätta och behålla. Kom ihåg att den ena inte utesluter den andra!

Svenska dagen är imorgon och i hela Svenskfinland har vi olika evenemang som hyllar den tvåspråkiga Finland! Ta var på dessa tillfällen, kom och delta oavsätt vilken modersmål du har! Låt oss njuta av faktum att vi bor i ett land där grundlagen ger oss möjlighet att finnas, att verka och påverka!

Matkulturen i Finland och min lilla Närpes!

Efter en mycket omtumlande möte i Närpes fullmäktige så är jag hemma. Ikväll så har en långkörare blivit färdig! Köksutredning i Närpes är färdig! Och beslutet? Behålla skolkök! Är det inte underbart!? De blev så att en kompromiss utarbetades och det blev beslutat förskolor och dagisar kommer att få serveringskök. För de flesta ändras det ingenting,men Näsby kök kommer att ändras. Synd men tyvärr så en kompromiss blev nödvändig om vi ska kunna behålla skolkök överhuvudtaget. Det bästa med vår utredning blev ändå att matkvalitet höjdes och att våra äldre får en varm måltid!
Nu ska Närpes visa att vår vision är bra mat, lyckliga köksor och lyckliga klienter och att närproducerat är vår varumärke!

Köksfrågan engagerar

Efter en ganska hektiskt vecka där jag färdades mellan Åbo, Helsingfors, Jakobstad och Närpes, sitter jag och sammlar mina tankar. Många av dem går mot en köksutredning som blev en spännande fråga i stadsfullmäktige i tisdags.
Jag anser att mat ska lagas och ätas under samma tak. Tyvärr ibland är det omöjligt i våra förskolor och dagisar. Vissa har vi redan förvisat tidigare och de redan är serveringskök, andra har inte utrymme och beredskap att tillräda mat för många barn. Men varje skola är byggt för att kunna tillräda mat. Och så bode det vara! Matkulturen håller på att förändras i Finland. Jag vill vara del av en stad som vågar visa vägen mot en bättre matkultur. Där vi värnar om näringsrikt mat för gamla och unga. Där vi använder råvaror hemifrån och inte från andra sidan Europa. Där vi utbildar kockar som ska tillreda mat inte bara servera den.
Är det så att ekonomifrågan är en svår frågan i varje komun i år? Visst! Men enligt mig köksfrågan är en prioriteringsfråga. Vi får se sedan hur går det i fullmäktige!