" Hedersvåld" grym handling av en grym människa eller handling i religonens namn?

26 november var jag gäst i Oravais och träffade några av de asylsökare från andra länder. Kvinnor med olika religioner och kulturer. Naturligtvis vecker sådana träffar många tankar och diskussioner!

Många av oss har läst olika bocker och hört på andra sätt om kvinnoöde från de länder där deras liv är inte jämställds männens. Det här är ett ämne som vecker många, många känslor. Att många ser det som en handling som föds ur religion är någonting som gör mig mycket orolig. Jag anser nämligen att dessa handlingar föds ur en sjuk hjärna och sjuk hjärta, inte religionen. Men faktum är att dessa handlingar försöker man rättfärdiga med religionens makt i vissa länder. Jag kan inte för mitt liv förstå hur kan någon tro att det går att rätfärdiga dessa brott med någontin överhuvudtaget! Islam är en religion som anses boven i den här drama och det är viktigt att tala om dessa saker. Det är mycket viktigt också att förstå att både bibeln och kur'anen kan man tolka på många sätt. Det är vi människor som tolkar världen omkring oss. Ingen religion förespråkar våld, människor gör det!

Men faktum kvarstår att många kvinnor far illa och hur komma åt det? Kanske ett sätt skulle vara att ge asylsökande ett yrke medan de väntar tre-fyra år på sin asyl besked? Då skulle man ge dem möjlighet att se en annan värld än den de är vana med. Så även om de ska skickas tillbaka, så möjligheten är stor att vi har gett henne/honom verktyg att hjälpa andra i sitt land. Istället låter vi dem bara vara här i limbo ( iväntan på asylbesked) utan någon vettig tillvaro. Alla som jag träffade önskde ett jobb...

Sedan vi ska inte och vi får inte tollerera våld överhuvudtaget i vilken förhållande eller situation som helst. Klara besked och en konsekvent behandling är mycket viktigt. Att avstå för ens en millimeter från männskliga rättigheter är mycket förödande. Vi måste våga engagera oss i den här frågan och diskutera den öppet men värdigt! På hemmaplan och på alla andra plan också!
Skriv gärna en kommentar, men var värdig :)
Till slut vill jag bara påpeka att jag föddes i en mycket kärleksfull muslimsk familj.

Verkligheten för många!

25. november är dagen då kvinnovåld uppmärksammas. Den instiftades 1999 av FN och den har funnits i våra kalendrar i 11 år. Men kvinnovåld har funnits mycket längre och den finns fortfarande, närmare än man tror. Även i Finland. En gång fick jag höra att Finland är bra på statistik och kanske är det just därför som vi vet att i vart femte mord i Finland är offret en kvinna, som har blivit mördad av sin partner. Många av er som läser dessa rader kan tänka att det finns andra länder som är ännu värre, och visst är det så! Men i landet där vi bor ska vi ha noll tolerans för våld oavsett vem som är offret! Och idag uppmärksammar vi just våldet mot kvinnor.
Finland ska också vara vägledare för den mångkulturella världen som både kommer till oss och som vi möter ute. Vi kan inte och vi ska inte tolerera en värld där våld är ett sätt att straffa, fostra eller kommunicera! Men ändå har vi mycket kvar att göra! Varje år upplever 110 000 finländska kvinnor våld i sin parrelation. För att minska våld i när- och parrelationer i Finland behövs starkare tag av myndigheterna men också ett engagemang av oss alla. Det är vi, människorna som bor här, som har makten att påverka om vi bara låter vår röst höras. Idag är en sådan dag som påminner oss om att vi har en röst!

Närpes Uf

När jag kom hem efter jobbet så läste jag senaste nyheter och upptäckte en som gjorde mig illa till mods. Närpes Uf blev totalt vandaliserad. Någon har brutit sig in och sönder skurit bioduken, stolar, slagit in väggar.

Känner mig ledsen och illa till mods att vi har människor i vår omgivning som kan göra så illa, mest till oss själva. Som jag sagt tidigare godkände fullmäktige en välfärds plan för unga och barn...inte en dag för tidigt! Nu gäller dett att förverkliga de rekomendationer som finns där!

Barnens och ungas väl och ve!

På fullmäktige möte idag i Närpes, har vi bland annat godkänt en plan för barns och ungas välmående. Rätt stäg i rätt riktning. Olika undersökningar visar att barn och unga mår allt sämre. I Närpes så har vi inrättat en skolpsykolog tjänst från och med i år och det är åtminståne ett steg i rätt riktning. Därefter har planen också konkreta åtgärder som hjälper till att förverkliga målen som finns.

Men varför mår våra barn dåligt? Kanske speglar det hur vi vuxna mår men klarar inte av att vara lika ärliga som unga? All effetktivisering i samhället gör att vi tänker inte på små människor, hur de mår och hinner de med? Trivs Kalle på jobbet? För fast han är chauför jobbar han som budbärare och städare osv...Vi har slutat fråga oss vad är Kalleas dröm? Att vara vänlig busschauför som är alltid i tid, kanske? Men idag så är han ofta försenad och stressad. Dessutom koncetrerad för att hinna och följa med.

För att vi ska kunna vara produktiva och LYCKLIGA måste vi bli sedda, hörda och bekräftade! Kanske om vi börjar där, kommer också att våra barn att må bättre!

Barns och ungas välmående...

...är investeringen i framtiden! Det går inte att spara här, för det kommer tillbaka som en bumerang! I Närpes har vi investerat i skolpsykologen, vi har beslutat att behålla skolkök och vi är framstående när det gäller integreringen av elever i våra skolor! Men för att det ska upprätthållas måste vi ha en plan! Som Lilla Jonssonliga! I planen ska det stå erfarenheter ( vad har vi lärt oss), mål  och hur komma fram till målet. Detta är allas utmaning. Inte bara förtroendevaldas eller tjänstemännens.

Att sattsa rätt...

..i dessa tider är inte lätt. Det är budget tider överallt i hela landet. Man ska investera för att kunna skörda. Men hur ska man ballansera för att kunna upprätthålla den standrad inom olika sektorer som vi har idag?
Jag funderar mycket om vad är den här standard? Billigt, bra och effektivt? I så fall ska man säga var det finns och vilka kriterier (och vem) bestämmer hur bra det är? Statistik? Eller personliga erfarenheter...Jag tror att det måste vara komination av båda.

Ha en skön Svenska dagen!

Identitet är en fråga som är ganska känslig, men ändå så självklar. Det första jag lärde mig när jag kom till Finland var just faktum att vi är ett två språkig land. Det är en del av den finländska identiteten. Jag har noga följt med språkdebatten hela hösten. Stundvis kände jag kalla kårar längst ryggraden. Inte bara på grund av att man ifrågasätter svenska språkets ställning i Finland, utan hur man gör det. Språket är en mycket stor del av vem vi är, ifrågasätter du språket betydelse, ifrågasätter du ens identitet också. Den rikedom som Finland har med svenska och finska som två nationella språk är ovärderlig och en rikedom vi måste värdesätta och behålla. Kom ihåg att den ena inte utesluter den andra!

Svenska dagen är imorgon och i hela Svenskfinland har vi olika evenemang som hyllar den tvåspråkiga Finland! Ta var på dessa tillfällen, kom och delta oavsätt vilken modersmål du har! Låt oss njuta av faktum att vi bor i ett land där grundlagen ger oss möjlighet att finnas, att verka och påverka!